Du är starkare än du tror!
Har du någon gång känt dig utan för? att alla andra ler och skrattar men att du står där på utsidan och försöker kolla in men att du inte släpps in riktigt. Att du känner dig ensam och inte riktigt vågar ta steget in till den där gruppen/världen vart alla andra är så glada och lever livet som att det inte finns något i världen som skulle kunna få dem att må dåligt?
Om du har det så går tankarna till varför du egentligen inte vågar det? Är det så att du har blivit kränkt av någon förut? har du blivit utsatt av att inte få vara med? att det känns som att du inte får vara med för att personerna aldrig har bjudit in dig för att göra saker med de? utan dem kanske har kollat snett på dig så fort du försökt att komma in på insidan och vara lika glad som dem, bara för att du inte vill stå på utsidan mera?
Tappar du dig själv under den tiden så lyssna noga på att det kommer finnas dagar som är likadana men det kommer också finnas dagar som det blir bättre. Du kommer hitta någon person som gör att du inte känner dig lika ensam längre och tro mig allt som behövs är EN person. Du kommer få tillbaka ditt självförtroende och du kommer våga stiga bort från den där välden vart alla tittade snett på dig, kränkte dig med massa elaka ord och som frös ut dig från gruppen som bildades. Den dagen du hittar personen så kommer du må bättre, du kommer våga ta för dig mera och du själv kommer börja fundera på varför du egentligen ville komma in i den gruppen som bara gjorde att du mådde dåligt. När du börjar må bättre kommer de i andra gruppen tänka att nu finns det inget sätt att kunna få ner dig i botten igen och då kanske dem får sig själva en tankeställare om varför dem egentligen frös ut dig, varför ville få ner dig i botten.
Du personligen kommer bli en starkare person än någon annan har varit för du kommer veta att du tog dig igenom den jobbigaste tiden och därefter kommer du kunna förklara och vela hjälper personer som blir utsatta av likadana situationer som du själv en gång i tiden har varit med om. Kanske du till och med kommer kunna hjälpa en person som har nått sin botten så djup att personen har drabbats av självmords tankar och ångest, kanske bara DU är den rätta personen att rädda ett eller flera liv pågrund av att du kan berätta för de hur dem ska kunna gå vidare och att livet aldrig ska ta slut förtidigt utan att det finns många personer som har suttit i den sitsen och kommit från botten till toppen.
Nu ska jag själv berätta åt er hur jag har klarat mig alla dessa år.
Jag var nere i botten under de flesta åren i skolan då jag blev mobbad av nästan hela min klass att börja med, jag blev utanför för att jag inte kunde prata helt rent som alla andra kunde, jag mådde dåligt över att jag själv visste att jag kanske aldrig skulle kunna lära mig att säga R för att när man blir mobbad om sånt så tappar man självförtroendet om att en dag kanske jag lyckas. Men mina klasskamrater höll ändå på att frysa ut mig under rasterna, mina raster bestod mycket av att jag själv stod och grät i ett hörn för att jag inte hade någon att vara med och när jag kollade mot lekplatsen vart alla andra hade roligt så stod jag och gömde mig för att ingen skulle se hur dåligt jag mådde,
Men då en dag så kom min mamma till skolan (anledningen till det minns jag inte) men hon såg mig stå å och gråta så när rasten var slut så kom mamma in i klassrummet och bad till läraren att hon skulle få prata med min klass och de fick hon såklart. Alla satt på vid sina bänkar och började lyssna. Mamma sa "Sätt era fingrar i öronen och försök lyssna på vad jag säger medan ni håller för öronen" alla gjorde det och sen när alla hade fått sluta hålla för öronen så sa hon "hur mycket hörde ni av det jag sa åt er?" ingen av dem hade hört så bra att de kunde tyda vad hon hade sagt. Mamma sa "Tänk på att det är sådär Petra har hört sen hon föddes och till att hon var 4/5 år och då kan ni förstå varför".
Efter detta så blev dagarna för mig bättre i skolan, jag började få vara med under rasterna och jag började inse att det inte var så dumt att mamma hade sett hur jag mådde under rasterna för hade hon inte sett det hade det inte varit helt säkert att det skulle bli bättre. Men med det här så menar jag inte att all mobbning mot mig tog slut utan det blev mindre och jag fick må lite bättre och för mig räckte det för att få tillbaka lite självförtroende och jag började ta tag i att verkligen träna på alla ljud och försöka prata bättre och bättre men under hela grundskolan så hade jag svårt att säga R. Men jag hittade vänner och när jag kom in på en ny skola med en av mina bästa vänner från gamla skolan så började jag må mycket mycket bättre för direkt på nya skolan började jag tänka vilka personer som var mina vänner och jag var nöjd över att jag hade med min bästa vän från gamla skolan, hon var den personen jag kunde lita på 110% och jag visste att hon aldrig skulle vara elak mot mig för hon hade aldrig varit det utan hon var den personen som fanns från början av skoltiderna för mig. I nya skolan blev vi flera vänner. Ifrån att vara ensam så fick jag helt plötsligt 3 vänner vart en av dom var hon jag alltid kunde lita på och sen i åttan kom den andra personen som blev som min syster. Jag var supernöjd över att ha 3 vänner i klassen och det räckte för mig mer än någonsin. Jag mådde aldrig dåligt igen i skolan och efter de 4 åren på nya skolan var jag helt självsäker på när jag skulle börja gymnasiet och jag behövde inte oroa mig nå mera för att hamna nere i botten för jag visste att jag var starkare än någonsin, jag hade redan gått igenom det värsta jag hade varit med om och jag lärde mig att inte bry mig om någon skulle kolla snett på mig, jag var en mycket gladare person, mera framåt och jag var inte rädd nå mera helt enkelt.
Så med det här inlägget vill jag mest bara få er att se att det kommer en morgondag och det kommer bli bättre och du kommer nästan kunna tacka att du en gång blev utfryst för du får en mycket starkare personlighet och du kan hjälpa personer.
Men såklart är inte mobbning bra för det kan leda till att man tar någons annans liv för att man mobbar personen, ingen person ska behöva gå igenom vardagen med en klump i magen om att vara rädd för vad folk ska tycka om en.
Va snälla mot varandra och tänk er att ni själva skulle sitta i den situationen som du utsätter en annan person för.
Blir du utsatt för mobbning så prata med en vuxen eller så om du är vuxen själv prata med någon om det och ta dig igenom det för jag lovar er det finns alltid sätt att gå vidare från mobbning. Ni är aldrig ensamma och det finns stöd överallt.
Låt det aldrig få gå så långt att du vill ta slut på ditt liv för det är inte värt det utan ta dig framåt och kämpa på för du är starkare än vad du tror!
Om du har det så går tankarna till varför du egentligen inte vågar det? Är det så att du har blivit kränkt av någon förut? har du blivit utsatt av att inte få vara med? att det känns som att du inte får vara med för att personerna aldrig har bjudit in dig för att göra saker med de? utan dem kanske har kollat snett på dig så fort du försökt att komma in på insidan och vara lika glad som dem, bara för att du inte vill stå på utsidan mera?
Tappar du dig själv under den tiden så lyssna noga på att det kommer finnas dagar som är likadana men det kommer också finnas dagar som det blir bättre. Du kommer hitta någon person som gör att du inte känner dig lika ensam längre och tro mig allt som behövs är EN person. Du kommer få tillbaka ditt självförtroende och du kommer våga stiga bort från den där välden vart alla tittade snett på dig, kränkte dig med massa elaka ord och som frös ut dig från gruppen som bildades. Den dagen du hittar personen så kommer du må bättre, du kommer våga ta för dig mera och du själv kommer börja fundera på varför du egentligen ville komma in i den gruppen som bara gjorde att du mådde dåligt. När du börjar må bättre kommer de i andra gruppen tänka att nu finns det inget sätt att kunna få ner dig i botten igen och då kanske dem får sig själva en tankeställare om varför dem egentligen frös ut dig, varför ville få ner dig i botten.
Du personligen kommer bli en starkare person än någon annan har varit för du kommer veta att du tog dig igenom den jobbigaste tiden och därefter kommer du kunna förklara och vela hjälper personer som blir utsatta av likadana situationer som du själv en gång i tiden har varit med om. Kanske du till och med kommer kunna hjälpa en person som har nått sin botten så djup att personen har drabbats av självmords tankar och ångest, kanske bara DU är den rätta personen att rädda ett eller flera liv pågrund av att du kan berätta för de hur dem ska kunna gå vidare och att livet aldrig ska ta slut förtidigt utan att det finns många personer som har suttit i den sitsen och kommit från botten till toppen.
Nu ska jag själv berätta åt er hur jag har klarat mig alla dessa år.
Jag var nere i botten under de flesta åren i skolan då jag blev mobbad av nästan hela min klass att börja med, jag blev utanför för att jag inte kunde prata helt rent som alla andra kunde, jag mådde dåligt över att jag själv visste att jag kanske aldrig skulle kunna lära mig att säga R för att när man blir mobbad om sånt så tappar man självförtroendet om att en dag kanske jag lyckas. Men mina klasskamrater höll ändå på att frysa ut mig under rasterna, mina raster bestod mycket av att jag själv stod och grät i ett hörn för att jag inte hade någon att vara med och när jag kollade mot lekplatsen vart alla andra hade roligt så stod jag och gömde mig för att ingen skulle se hur dåligt jag mådde,
Men då en dag så kom min mamma till skolan (anledningen till det minns jag inte) men hon såg mig stå å och gråta så när rasten var slut så kom mamma in i klassrummet och bad till läraren att hon skulle få prata med min klass och de fick hon såklart. Alla satt på vid sina bänkar och började lyssna. Mamma sa "Sätt era fingrar i öronen och försök lyssna på vad jag säger medan ni håller för öronen" alla gjorde det och sen när alla hade fått sluta hålla för öronen så sa hon "hur mycket hörde ni av det jag sa åt er?" ingen av dem hade hört så bra att de kunde tyda vad hon hade sagt. Mamma sa "Tänk på att det är sådär Petra har hört sen hon föddes och till att hon var 4/5 år och då kan ni förstå varför".
Efter detta så blev dagarna för mig bättre i skolan, jag började få vara med under rasterna och jag började inse att det inte var så dumt att mamma hade sett hur jag mådde under rasterna för hade hon inte sett det hade det inte varit helt säkert att det skulle bli bättre. Men med det här så menar jag inte att all mobbning mot mig tog slut utan det blev mindre och jag fick må lite bättre och för mig räckte det för att få tillbaka lite självförtroende och jag började ta tag i att verkligen träna på alla ljud och försöka prata bättre och bättre men under hela grundskolan så hade jag svårt att säga R. Men jag hittade vänner och när jag kom in på en ny skola med en av mina bästa vänner från gamla skolan så började jag må mycket mycket bättre för direkt på nya skolan började jag tänka vilka personer som var mina vänner och jag var nöjd över att jag hade med min bästa vän från gamla skolan, hon var den personen jag kunde lita på 110% och jag visste att hon aldrig skulle vara elak mot mig för hon hade aldrig varit det utan hon var den personen som fanns från början av skoltiderna för mig. I nya skolan blev vi flera vänner. Ifrån att vara ensam så fick jag helt plötsligt 3 vänner vart en av dom var hon jag alltid kunde lita på och sen i åttan kom den andra personen som blev som min syster. Jag var supernöjd över att ha 3 vänner i klassen och det räckte för mig mer än någonsin. Jag mådde aldrig dåligt igen i skolan och efter de 4 åren på nya skolan var jag helt självsäker på när jag skulle börja gymnasiet och jag behövde inte oroa mig nå mera för att hamna nere i botten för jag visste att jag var starkare än någonsin, jag hade redan gått igenom det värsta jag hade varit med om och jag lärde mig att inte bry mig om någon skulle kolla snett på mig, jag var en mycket gladare person, mera framåt och jag var inte rädd nå mera helt enkelt.
Så med det här inlägget vill jag mest bara få er att se att det kommer en morgondag och det kommer bli bättre och du kommer nästan kunna tacka att du en gång blev utfryst för du får en mycket starkare personlighet och du kan hjälpa personer.
Men såklart är inte mobbning bra för det kan leda till att man tar någons annans liv för att man mobbar personen, ingen person ska behöva gå igenom vardagen med en klump i magen om att vara rädd för vad folk ska tycka om en.
Va snälla mot varandra och tänk er att ni själva skulle sitta i den situationen som du utsätter en annan person för.
Blir du utsatt för mobbning så prata med en vuxen eller så om du är vuxen själv prata med någon om det och ta dig igenom det för jag lovar er det finns alltid sätt att gå vidare från mobbning. Ni är aldrig ensamma och det finns stöd överallt.
Låt det aldrig få gå så långt att du vill ta slut på ditt liv för det är inte värt det utan ta dig framåt och kämpa på för du är starkare än vad du tror!
