Försöker å försöker att inse att allt har sitt slut men denna gång vill jag verkligen inte att de ska ha ett slut.. Jag blir bara galen av detta som de är just nu när jag vet varken ut eller in när de gäller dig å dina känslor.. Förut kändes de som att de var du å jag mot världen men nu är de som att vi glider sakta isär och jag vet inte hur jag ska göra.

Nåväl färdigt diskuterat om detta och btw så är jag så fucking förbannad över att hen hellre väljer en gammal knarkare med tre barn än en vanlig person vilket inte behöver vara mig för jag kan erkänna att jag inte är normal av mig men de är jag fan i mig stolt över.. Dock skiter jag i de personerna nu och gör mitt liv till något bättre med en så mycket bättre människa så fort jag lycka få reda på hur han känner.