Det ändrade mitt liv!

Vart ska man börja någonstans egentligen med tanke på hur längesen det var och mycket har hänt under den tiden. Jag har börjat inse att jag måste börja sätta mig själv i första taget och resten sen. Jag vet det kan låta ego att säga så men mycket handlar om att man måste hitta sig själv igen och inse om man är nöjd med den man är eller om man som i mitt fall inte är riktigt nöjd över hur man har levt livet på sistone. Jag har börjat plugga upp mina betyg från skolan så jag någongång kan få en utbildning i elen men efter att jag började med det så märkte jag att det var något annat som fattades och förra veckan fick jag upp ögonen för vad det var och det är träningen. Jag har alltså börjat träna igen och denna gång ska jag träna efter ett 90 dagars program som är gjort för mig. Jag har börjat smått med att förbättra min kost. Och NEJ jag tränar inte för att bli smal då jag redan är nog smal men vad jag tränar för är för att jag vill kunna vara stolt över min kropp och kunna visa den utan att känna att jag är så smal att folk kan tro att jag inte äter. Tro mig ÄTA har jag alltid gjort bara det att jag inte gått upp av det utan för att jag ska få en form på kroppen som jag verkligen vill ha så måste jag träna. 
 
Många tror att allt har med maten att göra men det är inte så i mitt fall. Jag kan äta hur mycket som helst men inte gå upp så nu har jag iallafall börjat träna några gånger i veckan eller för att vara exakt minst 4-5 dagar per vecka. Målet med att träna är att jag ska orka mera under dagarna för som det varit så har jag fått tvinga mig upp ur sängen för att orka göra något alls. Men nu har jag börjat se framemot att ta dagen som den kommer men sen också åka in till stan för att åka på gymmet och träna så att jag någongång kommer fram till mitt mål. 
 
Tror egentligen att idén med att börja med träningen kom för att en person berättade att den skulle åka iväg från sin stad och den skulle vara borta i 1 år minst för att hitta sig själv (gissar jag). Men anledningen till varför det hjälpte mig att inse att jag måste ta tag i träningen är för att jag såg det som så att om den personen kan ta ett sånt stort steg från sitt gamla liv varför skulle då inte jag kunna ta tag i min kropp som jag alltid velat göra men varit för lat/rädd för att det inte ska fungera..
 
Visst finns det saker som jag hade velat ändra med mitt liv eller med andra ord mig själv.. Men de sakerna är sånt som kan gå mot det omöjliga så jag får ta steg för steg.. Annars tror jag bara att jag kommer gå in i väggen för att det hade blivit för stressande för mig. Och det är det som är skönt med just träningen att alla tankar du går med in på gymmet försvinner när du kommer ut från gymmet. Allt du vet är att imorgon kommer du ha träningsverk och det kommer vara en plågande känsla men ändå den allra bästa känslan du kan känna då du vet att du gjort något rätt för engångsskull. 
 
Nå väl nu ska jag faktiskt ta och laga mat och sedan ska jag försöka plugga lite. Då jag känner mig ganska långt bakom. Sen ska jag bara ha en såndär skön söndag som man sällan har då de flesta har söndagsångest. 
 

This is my life!

RSS 2.0