Försöker undvika sanningen...

Dagarna har gått så snabbt i skolan och allt så jag har inte hunnit skriva på bloggen. Jag har som inte varit vid datorn nå i veckan typ så idag är den första dagen jag suttit vid datorn och nu är jag redan less på allt man gör..  Att försöka skriva ett inlägg på bloggen mitt i natten bara för att jag är vaken och sitter vid datorn funkar väl inte så bra som jag tänkte mig..

Allt jag kan tänka på är hur allt kan gå så snabbt och att tiden bara rinner bort, man mister vänner och mest av allt så saknar man den där fina kärleken som fanns så mycket mellan sig å någon annan. Den där rätta killen som man kunde krama om när man blev rädd för filmen man satt å kolla, Killen som alltid fanns där när du behövde honom, Han som kunde få dig att känna dig speciell genom att bara kolla på dig å säga "Jag älskar dig!".

När man kollar tillbaka till tiden då man hade allt de där så känner man saknaden och alla minnen river sönder muren som man byggt... 

Jag vet, jag har själv varit där.. Den killen jag trodde var den rätta visade sig vara en helt annan person än vad han visade till mig. Jag trodde jag kunde lita på honom men det kunde jag inte.. Nu efter flera månader utan att snacka med honom så känner jag hur jag skulle kunna göra vad som helst bara för att få tillbaka en sekund med honom. Allt jag kan tänka på är när jag var för rädd för att släppa in honom i mitt liv, kunna öppna mitt hjärta helt för honom. Jag bara satt och var tyst om mina riktiga känslor, Jag har försökt glömma å släppa honom men har kommit fram till samma svar varje gång att jag inte kan ersätta honom. Jag kan inte säga "Jag älskar dig" till någon annan utan att börja tänka på honom. På hans blåa ögon och hans stil.. 

Men saken han gjorde mot mig var inte alls en höjdare utan de sårade mig och jag har inte sagt det till någon på länge nu så nu vill jag bara skriva det. Orkar inte hålla de inom mig längre... 
Varje gång jag ser honom känner jag hur mitt hjärta börjar slå snabbare och när jag tänker på han ryser jag och ibland gråter jag över att han inte finns vid min sida längre och jag vet att allt är mitt fel...
Önska jag skulle kunna ändra på det!


Say you love him before it's too late!

This is my life!

RSS 2.0