Idag har jag varken mått dåligt eller super bra utan det blev att i början av dagen var jag glad och skrattade. Men så blev det efter engelskan att jag blev otroligt sur över att jag saknade Mr. R men jag orkade inte säga något så jag satt bara på matten och läste hans sms han hade skrivit till mig och försökte minnas stunderna jag fick vara nära honom och fick krama om honom. Så på matten var jag som i min lilla egna värld, vilket många märkte.

Juste sedan har jag oxå hunnit med att ramla fast om jag stått upp stilla. Eller jag hade mina klackeskor vilket gjorde att jag stod å gungade på hälarna. Jag kände att jag var på väg att trilla bakåt och tog tag i Ida eftersom jag stod å snackade med henne å några andra från hennes klass, men iaf så tog jag tag i henne men det hjälpte inte så jag trillade bakåt och såklart började alla att skratta å det var nog bara jag och Johan (tror jag det var) som satt å skrattade så att vi fick tårar i ögonen... Hahha det är verkligen bra gjort av mig att trilla! xD


Varje liten sekund utan dig, känns som en lång jobbig tid.
Varje liten minut, känns som en evighet.
Varje timma, känns som hela livet utan dig.
Men varje dag känns som att jag aldrig kommer få vara nära diig igen!

Saknar diig och önskar att du kunde förstå hur mycket du betyder för mig! <3