We killed for life!

Idag har jag varken mått dåligt eller super bra utan det blev att i början av dagen var jag glad och skrattade. Men så blev det efter engelskan att jag blev otroligt sur över att jag saknade Mr. R men jag orkade inte säga något så jag satt bara på matten och läste hans sms han hade skrivit till mig och försökte minnas stunderna jag fick vara nära honom och fick krama om honom. Så på matten var jag som i min lilla egna värld, vilket många märkte.

Juste sedan har jag oxå hunnit med att ramla fast om jag stått upp stilla. Eller jag hade mina klackeskor vilket gjorde att jag stod å gungade på hälarna. Jag kände att jag var på väg att trilla bakåt och tog tag i Ida eftersom jag stod å snackade med henne å några andra från hennes klass, men iaf så tog jag tag i henne men det hjälpte inte så jag trillade bakåt och såklart började alla att skratta å det var nog bara jag och Johan (tror jag det var) som satt å skrattade så att vi fick tårar i ögonen... Hahha det är verkligen bra gjort av mig att trilla! xD


Varje liten sekund utan dig, känns som en lång jobbig tid.
Varje liten minut, känns som en evighet.
Varje timma, känns som hela livet utan dig.
Men varje dag känns som att jag aldrig kommer få vara nära diig igen!

Saknar diig och önskar att du kunde förstå hur mycket du betyder för mig! <3

Att aldrig kunna släppa taget, gör mig rädd!

Sitter på kontoret och väntar på att pappa ska kunna köra hem mig så jag får plugga och senare kanske vara med angelicah!  Fast jag vet inte exakt vad vi ska göra men något hittar vi väl på. Igår hade jag både en bra och dålig dag men tänkte att jag skulle ta å berätta om den bättre delen som var att jag tog och var på kören å skippade dansen eftersom jag inte kände mig så taggad för att just ta å dansa.  Sen efter kören så var jag med angelica vilket ledde till att jag och hon var med ett par andra personer och åkte runt lite. 

Känslan av att veta att jag var i samma bil som denna personen gjorde mig spyfärdig men inte på ett dåligt sätt..
men jag visste inte vad jag skulle göra om jag skulle snacka eller bara vara tyst och vänta på att han skulle säga något, men det blev aldrig så då satt vi och snackade med den andra och sen kom han in i samtalet.
På något sätt var det som om jag kände hur jag blev nervös, gråtfärdig och verkligen spyfärdig efter att jag hade sett en tjej vid stan som jag visste att det hade hänt något mellan henne och honom i lördags.. 

Men jag kommer upp igen och ser det från den ljusa sidan.. om det finns någon :)
 

"Miss you already :)" var vad du skrev och jag blev glad. 
Nu känns det mer som ett hugg i ryggen när jag läser det... 

 

The feeling is indescribable!

Sitter och väntar på att jag och pappa ska fara upp till Glada kocken å gratta min syster som fyllde år för några dagar sedan men hon velade firas idag vilket jag inte vet varför så nu blir det att jag inte kommer hinna fara på KU kvällen. Men det får också funka.

Igår hade jag det mysigt och roligt med vänner och folk. Fast dock så blev inte dagen så som jag hade tänkt mig på många sätt. Jag ville verkligen inte se honom göra så som han gjorde. Jag kände hur det tog i men började ändå inte gråta utan gick bara därifrån och väntade på att jag skulle lugna ner mig för att sedan gå tillbaka.


 En bild förklarar mer än tusen ord!

This is my life!

RSS 2.0